Men jag kan ibland tänka vilket stohej det hade kunnat bli om man stod vid fel person eller glömt vigselringen hemma för att man sprungit till ett event direkt efter ett träningspass. Det är faktiskt ett helt sannolikt scenario. Och så står man där med Farzad. Jag ska verkligen tänka två gånger framöver, så fort kortet är taget så kan det ju användas hur som helst. Visst finns det de muslimer som inte vill bli fotade. Jag hade för mig att det hade något med att själen fastnar där, jag kan ha fel. Förut tyckte jag det verkade sorgligt att inte kunde se tillbaka och påminnas av saker som är svåra att dra sig till minnes. Men mär jag tänker på alla foton som finns på en där ute så känns det lite som allt är utanför ens kontroll. Då avvundas jag den grenen av muslimer och tänker att de är skyddade och fria på samma gång...