Jag är lite förälskad i den här kvinnan. Läser inte hennes blogg slaviskt med går in då och då. Jag älskar hur hon är 100% sig själv, bloggen bubblar av alla möjliga känslor. Det här inlägget om hennes son Ringo är helt underbart. Jag känner inte henne men blir ändå gråtfärdig när jag ser korten i inlägget, så himla fina. Kan bara be att jag får en sån härlig förälskelse och relation med Gustavs och mina barn. Men sen tycker jag det är så härligt när hon blir förbannad också, det är något uppfriskande med folk som vågar visa såna känslor. Raka motsatsen är ju passiv aggressivitet och det klarar jag inte av. Här blir Katrin förbannad på en bloggläsare - jag tycker hennes avslut på bloggen är... uppfriskande på något motsägelsefullt sätt. Herregud, jag som retoriker borde inte säga det, men jag tycker ändå det är skönt att hon får ur sig skiten som bloggläsaren kastade på henne. Hoppas aldrig det händer mig, eller det har ju iofs redan hänt några gånger att jag blivit arg på en bloggläsare. Inte er mina bloggvänner, men "bloggOvännerna" där ute. :( /Elaine, är förälskad i Katrin men skulle aldrig kalla någon f-tta.
