Telefonen ringer: Hej det är Karin! Jag: Men heeeeej! Karin: Jag är i Stockholm tills imorgon. Jag: Åh vad kul! Kom på middag ikväll, jag lagar nåt! Karin: Ok! Och så kom hon över, min älskade farfar Arnes brorsdotter som blivit min älskade nära familjemedlem. Tänk att vi inte fick kontakt förrän på farfars begravning. Det är väl inte helt vanligt att man har bra kontakt med sina föräldrars kusiner trots att de ändå är nära släkt."Ni är väldigt lika du och Karin" sa Gustav och log under middagen. Inte utseendemässigt, men helt klart till sättet. Hon en målinriktad läkare, inget vidare på det här med matlagning - alls, säger vad hon tycker, supervass professionellt och lite virrig på hemmaplan, spontan som tusan, haft svårigheter i livet men lever det fullt ut med sin äventyrslusta. Hon är en lika rastlös och levnadsglad själ som jag och har hittat lugnet och trygghet hos sin Bosse och jag hos min Gustav. Jag älskar Karin och ringer henne så fort jag vill ha råd, tankar eller bara prata ut om livet. Hon känns som den där jag kommer bli när jag blir stor och det ser jag fram emot. Här är jag och systrarna Bergqvist på en fika efter en retorikkurs jag hade i Göteborg. Sen är Karin så lik min farfar, hahaha. Det är så kul! Hon säger vad hon tycker, men är absolut inte plump som farfar var utan vickar mest på huvudet lite bekymrat som han gjorde och säger "Jaha, och det tror du blir bättre om du skippar kaffe. Ok". Farfar hade drämt till med slutklämmen "Det där är bara trams" och så hade han skrattat. Haha, saknar farfar men är så glad att en del av honom lever i Karin och mig. /Elaine, lägger ned mobilen för att lyfta blicken mot alla dessa motorcyklar. All in fifan
