Jag som hade så låga förväntningar på denna semestern har haft den bästa någonsin. Jag har ångestböver att den ska ta slut. Gustav börjar jobba på måndag och barnen börjar på förskolan. Jag vill inte det. Det känns som att jag vill klänga fast vid Gustav och så känns det som att jag ska skola in barnen till förskolan igen. Det känns hemskt och jag blir gråtfärdig av tanken. Hade jag inte haft mina krämpor hade jag haft barnen själv fram tills förlossning. Men de hade väl antagligen klättrat på väggarna. Jag hoppas att vi kan få en veckas längre semester nästa år. Fyra veckor gick alldeles för snabbt. Men vi har ju fem dagar kvar. Här ska njutas inte tänkas att snart är semestern slut. Jag älskar min familj. Vill inte lämna Evelyn eller Matheo på föris. Vill ha dem nära hos mig❤️
