Jag är nog både introvert och extrovert som person. Jag älskar att kliva upp på scen och förse 2000 personer med verktyg för att få andra att lyssna på dem. Det handlar inte så mycket om att jag ska synas utan snarare att de ska få ett verktyg jag älskar - retorik. Här har jag en föreläsning 2007 på Cirkus för ett tusental kvinnor. Temat var härskarteknik och hur man sätter dit "gubbarna" som härskar. Men jag ville att kvinnorna skulle förstå att vi kan vara lika vidriga. Så jag drog på mig det som kunde framkalla lite "kvinnliga" härskartekniker. För tajta kläder, en kort kjol och höga klackar. Men återigen så handlar det inte om mig, utan om budskapet. [youtubeplay id="kmPpn74Ovmw" size="medium"] Hur är ni härinne förresten? Introverta, extroverta eller kanske ambiverta? [poll id="6007"] Jag är nog ambivert och en orangutang såklart! Men så just nu är jag i min introverta fas, då jag har en paus från både kurser och föreläsningar och får göra det jag älskar allra mest - att skriva på nåt härligt café. Att så småningom kunna få nå folk med min kunskap precis där dom är, hemma i fåtöljen, på semestern eller kanske på jobbet. Att kapsla in den i en bok. Det älskar jag, för det kräver en ansträngning för några månader som sen är kunskapen ute i flera år. Och responsen man får från läsare är på en helt annan nivå än publikresponsen. Lika värdefull, men på ett annat sätt. Rader som dessa dimper ner dagligen och det gör mig så glad. Denna person hade läst Snacka Snyggt: Till saken hör att jag är en extrovert person som gärna pratar först och tänker till sedan. Till detta kan läggas att diplomati inte är min starka sida. Rakt på sak är alltså det som gäller. Nåväl, jag skred till verket och talade om för personerna i fråga att deras beteende var helt oacceptabelt. Det dröjde inte länge förrän ryktet var igång om den ”nya chefen”. Myteri och näst intill lynchstämning rådde. Insåg nu att jag måste backa och rädda situationen. Sen gick jag på din föreläsning. Trodde nog inte själv att denna kväll och boken ”Snacka snyggt” skulle hjälpa mig så mycket. Kastade mig alltså över kapitlet ”konsten att säga besvärliga saker snyggt” i hopp om att jag skulle få lite tips på hur man räddar sig ur uppkomna situation. Nu var jag redo – möte med berörd personal bokades in. Läste igenom kapitlet åter igen. Memorerade de tre stegen. Skrev små manuslappar ifall jag skulle komma på sidospår eller få en blackout och glömma allt. Konferensrummet fylldes. När jag sedan började prata, kände jag knappt igen mig själv och min egen röst. Jag pratade lugnt, strukturerat och med normalt tonläge (samtliga tre parametrar brukar utebli). Alla närvarande satt som paralyserade. Några dagar senare började åter personal att hälsa och tilltala mig när jag kommer in. Idag är stämningen god och jag fortsätter att läsa dina böcker och ta lärdom av dessa. Dessa brev gör att knackandet på tangentbordet känns extra värdefullt. Jag är så glad att jag kan få göra skillnad och er respons ger mig vilja att fortsätta. Tack!
