Vi har åkt på nån magsjuka hela familjen. Det började med Evelyn, Matheo, mamma, Gustav och nu jag. Jag försöker sova bort det mesta men den vakna tiden är hemsk. Ont i hela kroppen, känns som varenda hårstrå ska hoppa ur sina hårsäckar, illamående, uttråkad. Att vara sjuk är ingen fest. Det är t-shirtväder här nere. Men jag ser ändå fram emot att komma hem. Träffa vänner, anordna playdates med Matheos vänner. En mamma till en av Matheos kompisar på föris hörde av sig idag. Hon verkar så go och jag blev jätteglad. Ska se till att våra pojkar får stråla samman när vi är hemma igen. Tack för alla arkitektrekommendationer. En barndomskompis till Gustav får sin dröm ritad av en som är specialicerad på New England hus. Jag slängde iväg ett mejl till henne. Och då har vi ingen tomt än, men kanske om inte allt för länge. Det är bara det att tomter i Stockholms kommun kostar som en tomt och ett hus hade kostat ihop ute på Värmdö. Men vi vill kunna åka tunnelbana och cykla till stan. Med de jobb vi har så är pendlandet och sitta i köer inte värt det för ett hus långt bort. Men vi får se. Just det en sak till. Jag är jättetacksam för de grammatiska tips som ni ger mig emellanåt och även tipsen i all välmening för jag är språkintresserad. Men surpuppor som Eva som ständigt klagar på min svenska. Det måste vara jobbigt att läsa mig blogg och vara så språkmån. Det här är inte en av mina böcker. Det är en blogg vars inlägg jag skriver med en tumme - inte två händer och ett fysiskt tangentbord. Jag förväntar mig inte få ett pris för mina formuleringar här. Jag korrläser inte, jag publicerar bara. För en blogg är en blogg, inlägg skrivna i all hast med också med all kärlek. Det räcker för mig och många av er som läser den. Så Eva vi kan väl släppa det där? Nej nu ska jag krama toaletten. Usch för detta.
