Men de flesta dagar gör jag det. Inte kanske att hjärtat går sönder av kärlek, man skulle ju inte vara funktionell om man kände så. Då skulle jag sitta som en koala på Gustav rygg varje dag, gråta glädjetårar och skrika ut hur mycket jag älskade honom. Han skulle fly fältet då. Haha. Det finns ju en annan sida på skalan av att hjärtat spricker av kärlek och det är att skallen spricker av ilska. Klart de dagarna finns! Kan inte ni känna så med er partner? Klart jag älskar min man. Men klart jag vill göra en Tyson på hans öra ibland. Men jag gör det inte???, jag tänker det bara i affekten och tanken är skön. Ska fnissar jag lite ondskefullt och tittar på Gustav som står med stora ögon och olustiga känslor när han ser sin ondskefulla fru. Det är ytterst sällan men det förekommer. Även vardagsirritation fifan. Livet är inte en dans på rosor alla gånger, men fan vad jag älskar karln.
