Jag kom mig själv och mina snälla tankar idag - tankar om mig och min kropp. Jag var lite förbannad på att min vikt inte gick åt rätt håll denna vecka. Men i nästa sekund tänkte jag: Vad mysigt för Evelyn ändå, då får hon ha sitt mjuka fotstöd - mammas härliga mage." Sen tackade jag min valk för att den var där. Skickade kort till Gustav och skrev: "Se så mysigt vi har det" Många skulle väl dö om samma bild var på dom från den vinkeln. Jag låter det inte bekomma mig. Jag tycker att jag är vrålsnygg, det har jag alltid tyckt oavsett vikt. Men jag tycker om hälsa också och jag har tyvärr fruktansvärt ont i knäna av nuvarande vikt. Så man kanske kan tycka att det är lite dubbelt. "Du säger att du tycker du är snygg, men ändå så försöker du gå ner i vikt". Det är inte dubbelt. Jag tycker att jag är snygg och jag tycker om hälsa. Det ena utesluter inte det andra. Att jag vill gå ner i vikt betyder inte att jag värderar kurvor eller mullighet som fult. För mig handlar det inte om utseende, det handlar om hälsa. No more no less. Men på väg ned i vikt så vill jag ändå publicera lite bilder i för mig charmiga, men för andra inte så charmiga vinklar. Varför? För jag tycker inte ens kropp ska föraktas, värderas eller vara ett problem - speciellt inte efter förlossning. Så jag tänker att visar jag att jag inte har några problem, så kanske andra mamas släpper sina kroppsproblem. Min mage är världens mysigaste fotstöd till min mysiga dotter. Så kärlek till er mamas och papas med mjuka fotstöd där ute, men även till er utan fotstöden. :) Puss!
