Äsch, det här går inge bra. Vaknade med ögoninflammation eller infektion, gud vet vad. Föreläste för en underbar publik, men fick feberfrossa i slutet. Svarade mejl, hämtade ut post, växlade några ord med kollegorna på kontoret. Åkte på läkarbesök på Sös. 39 graders feber, och lite annat skrot. Men framförallt så bokade de tid med en kurator. Tydligen så är jag deprimerad och det var inte svårt att ta till sig då tårflödet hittade fram så snabbt och så med besked att jag förstod att det lurat runt ögat några dagar. Sen hade jag ett relativt lyckat möte med Anders, ganska mycket pill med boken innan jag får ja men på det stora hela gillar han och John idén. Nu gäller det bara att få ihop den. Bli inte arga på att jag träffat så mycket folk som sjukling, jag har förvarnat, spritat och suttit på långt avstånd. Sen hade jag föreläsning ikväll också... Men vafan nu redogör jag igen. Ni ser bilden högst upp här. Det är jag ute på jobb och bland folk. Här har ni mig när masken åker av. Det är inte fullt så illa som det ser ut eftersom jag har ögonkrångel, men det är heller inte bra. Jag tror bokmässan gjorde mig rätt slut mentalt. Jag pausar lite till och ser hur det går. Fick massor av kramar av Gustav och uttryckte alla mina rädslor. Att han ska lämna mig för att jag är för deppad, att barnen blir deppade pga sin deppade mamma. Jag går på långa promenader ringer inte en kotte för man kan ju inte orka med en sån deppad varelse som jag. Sen hjälplösheten över att inte kunna göra sånt som annars gör en glad. Inte kunna för att orken inte finns - umgås med nära och kära, träna osv. Men jag kan i alla fall bloggpausa lite till. Sorry för deppdjungeln, denna orangutang behöver sitta själv och äta lite bananer några dagar.❤️
