Jag kom hem lagom till middagen. Så jag hann äta med lilla familjen, lax och potatismos blev det. Sen blev det strumpsortering som kanske är det mest tråkiga jag vet. Men jag hittar alltid sätt att liva upp det, hehe. [embed]https://www.instagram.com/p/BLbZt-EAoXi/?taken-by=elaineeksvard[/embed] Nu sitter jag och skriver på boken och funderar lite på hur jag ska göra med allt. Opinion vill att jag ska vara med och debattera om hur trovärdigheten påverkas av att de andra partierna eventuellt samarbetar med SD. Sen har jag en prismiddag att vara med på samma kväll. Det är mycket som händer dessa valtider, men det fina är att om 27 dagar är valet avgjort. Hoppas USA får sin första kvinnliga president. Får de Trump så är det i alla fall inte den första galningen till president, men han får Bush att se riktigt bra ut. Det säger ju något om Trump. Skitsamma, det var inte det jag skulle snöa in mig på. Ni som har varit deppade vet kanske att det ligger en förväntansångest i botten. Mår jag verkligen bra. Hur känns detta egentligen? När man mår bra så är man orolig för att må dåligt och när man mår dåligt så är man orolig för att man aldrig ska må bra igen. Jag hoppas att jag gör allt rätt. Jag är precis så glad som korten visar och när jag är schleeten eller ledsen så är jag precis så sliten och ledsen som korten visar. Jag kan inte fejka, det är väl det som gör bloggandet lite skört i depptider. Personligt men aldrig privat. Oh well. Tror jag slutar här och går ner och skriver i min dagbok. Barnen sover och Gustav sitter och svarar på ett gäng mejl. Tack för att ni är här va.
