Hur länge ska man behöva vara deppig egentligen. Känner inte att jag har varken tid eller lust med detta. Men det är väl bara att ge sig hän till depphelvetet. Har ni några tips? Känns som jag kan vara glad en dag och sen halkar man rakt ned i ett svart hål igen och så sitter man i skiten. Det enda som gör mig riktigt glad just nu förutom barnen. Gustav kan inte göra mig glad hur mycket han än försöker för mitt dåliga samvete skriker högre än hans kärleksförklaringar. Så det som gör mig glad är den nya boken som jag skriver. Den är min ventil i allt mörker. Eller kanske en ventil för mörkret. Jag har skrivit ett tjugotal sidor tror jag, 35.000 tecken som kanske motsvarar 1/10 dels bok. Det har jag gjort på en vecka. Jag tror jag skulle kunna vara klar på två månader. "På riktigt. Allvarligt?"som Matheo hade sagt. :) Nästa vecka är det bokmöte med Anders och John. Jag känner mig som en otålig dejt som försöker spela svår. Det går sådär. Jag ringer väl två gånger per dag och frågar om dom har läst. Haha, stackars Anders och John.
