Innan Gustav och jag gick och la oss så tittade vi igenom en massa bilder på oss och Matheo. Den där lilla gosiga bebisen känns så nära och långt borta på samma gång. Jag kan sörja att de där varelserna försvinner. Men hade ju varit tokigt om man hade fått behålla en version av Matheo i varje ålder. Jag blir dock blödig av tanken att kunna ta upp den här lilla knodden från sin spjälsäng. Vad mysigt det hade varit. Tur att vi ska få en till snart, jag känner mig verkligen bebissjuk! Gud vad längesen det här var. Kolla Gustavs långa hår, minns ni? Jag ska propsa för att han ska ha långt hår och vara skäggfri i sommar så kan jag ha afro. Det här kortet tycker jag är så kul! Jag ser så där mammatrött ut som inte orkar bry sig och Gustav ser ut som nån italiensk don juan! Haha! Men det är kul när barn blir äldre och man får en kompis. Det är det bästa! Som Gustav och Matheo i Spanien❤️. Om två dagar är vi där!❤️
