Jag går runt utan bh hemma för att det är både skönt och praktiskt. Så igår när vi skulle ut så kände jag för att skita i bh:n. Då var jag rädd att jag hade tappat det totalt, ni vet som vissa småpäron gör. Tänker främst på de jag brukar kalla östrogenfarsor som går med hållning likt ostbågar över barnvagnarna och saknar konturer i själ, tom blick, har inte sett sig i spegeln på flera år och till och med kläderna de bär ser olyckliga ut. De ser nästan bortrövade ut. Har jag blivit en testosteronmamma som jäser sig fram? Jag: Gustav jag tänkte gå ut utan bh. Gustav ser skeptisk ut. Jag: Är det ok? Gustav: Såklart, men då får du inte få din Elainepanik mitt i restaurangen och herre-guda-dig och plötsligt springa hem till bh:n. Jag skrattar: Så du säger att jag har schyssta lökar. Gustav ser bekymrad ut: Klart du har, det har du alltid. Så här sitter jag, bhlös och lycklig över att ha en man som alltid kommer med de rätta svaren. /Elaine, känner hur Evelyn försöker använda tuttarna som de stöd de är med bh. Det funkar, sådär...
