Men Matheo och jag tar hand om varandra. Han var så mysig hela dagen igår, fick väl säga till på skarpen en gång på hela dagen och det är riktigt bra. Det kändes som jag gick in i nåt överlevarmode igår när Gustav skickade sms att han låg på sjukhus. Jag bara tänkte "Ok då får jag lösa det här själv ett tag framöver. Så jag städade, tvättade, lagade mat, planerade veckan, tränade, lekte med Matheo. Varje gång jag kände att jag blev trött så tänkte jag "Elaine, det finns massvis med ensamstående gravida kvinnor som tar hand om barn och hem själva. Kan dom så kan du!". Det fick mig faktiskt att sträcka på mig och tänka att hade det bara var jag och Matheo, hade jag tyckt synd om mig då? Aldrig i livet, jag hade kört på som bara den utan att känna efter. Men det var på kvällen när Matheo sov, när allt var städat och tvätten hängd som hakan började darra lite. Så saknade jag Gustav och bad till Gud att han skulle bli bra. /Elaine, förbereder frullen och ska sen bege sig till kontoret för måndagsmöte.
