Min älskade älskade man. Han chillar efter en frukost och röj med barnen. Evelyn toddlar omkring med sina leksaker och jag försöker skaka av mig en oskön dröm jag hade. Jag tycker intensiva drömmar kan lägga sig som en filt över axlarna och ett filter över blicken. Man missar allt det fina man har för stunden för att drömmen dröjer sig kvar. Känner ni igen det? Det brukar ta en halv dag för mig att skaka av mig dem, men snart så.
