Jag är på så fånigt bra humör. Jag har snart infriat ett av mina nyårsmål när det gäller tjejmiddagar. Först ut blir i mars, då har jag bjudit över mitt gamla tjejgäng i Älvsjö - Emma, Kaisa, Jessica, Lisa och Linda. De var de som tog emot mig när jag var nya förortstjejen från Bredäng som började i Långbrodalsskolan. Jädrar vilka minnen vi har ihop. Första fyllan och annat gött. Skrattade gott åt en konversation som väntade i morse, vi garvade åt första fyllan och alla tokigheter som hände då. Jag visste nog inte ens om jag var full då. Lisa var den jag berättade om pappas porrfilmer en gång på fyllan. Jag skämdes så mycket dagen efter att jag ljög och sa att jag hittat på allting. Såg till att hon verkligen trodde på mig för det var ju fruktansvärt pinsamt för en tonåring. Jag kan nu önska att jag hade berättat att det var sant och vi berättat för hennes föräldrar och gått till polisen ihop. Men jag vågade inte, så jag ljög. Jag var inte helt stabil på den tiden av förklarliga skäl. Jag försvann från gänget när jag blev pingstvän. Jag tror inte de hängde med i mina svängar, det gjorde inte jag heller. Jag var svårt traumatiserad av pappa kan man säga. Tjejerna har mer eller mindre hållit ihop genom åren och jag har nog alltid sörjt att jag gled iväg och blev en galen pingsttant en massa år för att sen bli en hippie i Barcelona som agerade nån sorts odiciplinerad hemmafru åt en kriminell man. Stora svängar. Men nu var det ett tag sedan jag landade och jag längtar till mars och få krama om dom. Tacka för den tiden och prata om nya tider. Jag längtar efter det och mitten av mars då jag äntligen kan få fylla dessa blomlådor på balkongen med jord och frön!
