Att vakna upp på Stångören har varit ljuvligt. Jag har druckit kaffe, solat, Matheo har lekt med farbror Mats och kusinerna. Jag grät en skvätt vid bryggan när saknaden över att farfar inte var här sköljde över mig. Faster Ingis är som en bonusmamma för mig hon såg hur jag grät lite sådär i smyg. Morsor sniffar upp sånt. Hon frågade om jag var ledsen och jag pep "ja" tillbaka och så sa hon "kom" på det där sättet som känns som en kram och som gör att man bara gråter ännu mer. Så jag satte mig hos Ingis, borrade in mitt ansikte i hennes nacke och fulgrät. Så skönt! Jag älskar min faster Ingis❤️. /Elaine, packar ihop och beger sig mot hufvudstaden med bil och bebis.
