En väninna är äntligen, efter år av kämpande, gravid. Jag brukar inte vara så intresserad av gravidsymptom, men hennes lyssnar jag mer än gärna på hur länge som helst. En annan väninna har inte en bebis, men fjärilar i magen. Hon är i dejtninglandet känner sig lycklig, uppskattad och pirrig av alla fina möten. Jag är så glad för hennes skull. Fem av mina närmsta ska får barn i år. Det känns som att jag för första gången kommer vilja träffas i en mammagrupp bestående av bästa vänner. Känns också som det kan vara roligt att vara ledig längre då det finns vuxen och barntid att dela med nära och kära. Ibland kan jag önska att man bodde i en by med alla nära och kära och bara hängde hela tiden. Förskolan var att barnen fick leks med varandra och föräldrarna turades om. Så mysigt.
