Året var 2009, sommaren. Knappt ett år ihop. Han snusade och jag älskade fortfarande soffan, träna fanns inte på kartan förrän jag blev uttråkad alla de gånger Gustav gick iväg. Kläder kanske inte var huvudintresset. Men lycklig, det var jag. Åren av tveksamma kärlekskontakter i Barcelona, tiden som pingstvän och mycket annat hade jag äntligen lämnat bakom mig. Nu var det Gustav, en sund, snygg, snäll och trygg man. Här är vi nästan nio år senare. Gustav fortfarande med en snus i munnen, men bara en tillfällig. Och jag har väl blivit som de flesta par blir med tiden - lika varandra. Lugnat mig, tränar mer och så vidare. Jag gillar att vi ser äldre ut. Jag kan nästan se hur vi kommer att se ut om tio år.
