Eftersom så många separerar så är det många som dejtar, blir förälskade, analyserar sms, men även de som blir hjärtekrossade. Även om jag kan förbittras över och vara avis på de som jämför småbarnsförhållanden med nyförälskade 20-nånting. Så avundas jag verkligen inte hjärtekrossen. Aj säger jag bara. Jag tänker tillbaka på när jag själv började förstå mig på killsläktet, som här var jag 14 år. Ett barn, men herregud vad vuxen jag kände mig. 90-tal, buffaloskor på fötterna och nyfikna ögon på alla killar. Egentligen hade jag bara ögon för Rami under denna sommar. Här är tio år senare och jag är nydumpad av Boris. Gjorde allt jag kunde för att vara en lycklig singel. Det gick rätt bra faktiskt. Men jädrar vad hjärtekrossen avlöste varandra i nån sorts konstig karma. Jag dumpade Marius för Peter, sen dumpade jag Peter, sen dumpade Boris mig, sen dumpade jag Nicholas. Och helvete vad jag var trött på snubbar efter det. Lovade mig att hålla mig singel ett bra tag. Lyckades ett år, sen kom Gustav. Nej, jag tycker det är sån lyx att få vara med min man. Tryggheten, kärleken och ibland irritationen. Men det finns ingen annan i denna värld jag vill vara med. Nej, singellivet lockar verkligen inte. Usch.
