Jag träffade upp en gammal vän som jag inte har träffat på 15 år. Vi var väldigt tajta men gick båda igenom saker som vi själva inte förstod. Jag var pingstvän och hade precis polisanmält Tor för första gången och hon hade också saker. Vi skulle flytta ihop i min lägenhet på Bokvägen som jag precis hade fått men så var den första lägenheten rökskadad. Fastighetsskötaren försökte lura oss att flytta in där, men tack och lov kopplades miljömyndigheter in och han tvingades ge mig en ny lägenhet till slut. Men när jag tänker på det så avskyr jag honom fortfarande det där Herman. Ett kapitalist som inte ser människor, bara pengar. Jag skrev faktiskt till honom för nåt år sedan för jag lovade mig själv att göra det när jag inte längre var en ung 20-åring i beroendeställning till honom. Jag skulle berätta vilken idiot jag tyckte han var och det gjorde jag.? Sån skön känsla. Han svarade inte på mejlet. Tillbaka till min vän. Hon flyttade till Australien och blev kvar där många många år. Vi tappade kontakten. Men jag hann göra bort mig. Hon kom ut som bisexuell för mig. (Hon trodde att hon var det men kom senare på att hon inte var det) Och det passade inte min pingsttro för tillfället. Dialogen skulle jaga mig i flera år. Vi satt i mitt flickrum hemma hos mamma och det var mitt i natten hon berättade. Hon: Jag tror att jag är bisexuell. Jag blir tyst och säger sen: Nej det tror inte jag. Hon förvånat: Jo Elaine, jag är det. Jag: Du tror bara det men det är du inte nu glömmer vi detta. Hon blir både snopen och tyst. Så igår 15år senare fick jag be om förlåtelse för mina hemska ord och förklarq vad jag gick igenom. Hon skrattade och sa att hon inte ens mindes dialogen. Det var ju skämt att höra men skönt ändå attbe om ursäkt för jag minns ju, det räcker. Förlåt. Vilket mäktigt ord och vilken förlösande effekt när man väl säger det. Testa.
