Jag hälsade på honom idag innan träningen och då låg han och babblade (!) med sin Inger. Hur underbart är inte det? Från enstaka ord till flytande meningar. Han är nästan helt återställd, bitarna har inte riktigt fallit på plats än bakom pannbenet men det mesta. Han kan prata, skratta, röra på dig och allt sånt där. Men hjärnan fick sig en omgång efter stroken så det är inte konstigt att han blivit lite förvirrad. Jag är så otroligt lycklig och tacksam till alla er som tänk på farfar, bett för honom, hållt tummarna för honom. Allt hjälpte, tack snälla! Och störst tack till Gud förstås som verkligen hör bön, tack! Vilken jackpot att jag skickade farfar på blinddejt med Inger, hon är fantastisk! De har umgåtts (som äldre så fint säger) lika länge som Gustav och jag har varit tillsammans. Jag tror att det är karma. En vecka efter jag skickade farfar och Inger på blinddejt så träffade jag Gustav på vår första dejt. Man ska inte bara be och få, ibland ska man ge och så får man på något magiskt sätt.
