Godmorgon vänner. Jag är lite skärrad idag. Matheo älskar sitt smålego och är riktigt duktig på att bygga med det. Ibland tar han, trots stränga tillsägelser, isär legobitarna med munnen. Jag vet inte hur man ska säga till ett barn så de verkligen förstår. Jag vill inte skrämmas, men heller inte undanhålla sanningen. Efter den där popcorkärnan som kvävde ett barn till döds så är jag livrädd för samma scenario. Har haft HLR- kurs här hemma med vänner för att vara beredd. Sen har jag sagt till Matheo att man kan dö om man sätter något i halsen. Mest rädd har jag varit över legogubbarnqs huvuden som legat här och var i Matheos rum. Tänk om Evelyn sätter dom i halsen. Så igår när Evelyn och jag var på väg hem från en playdate så tog Matheo bort en legogubbes huvud med munnen och den fastnade i halsen. Gustav hörde bara ljud av Matheo som gick panikslaget för att få luft. Gustav fann sig snabbt, gjorde Heimlich manöver tre gånger och legohuvudet åkte ut. Matheo storgrät och tio minuter senare kom jag och Evelyn hem. Jag är så glad att jag inte var hemma och Gustav kunde tagit situationen. Men tänk om han hade varit på övervåningen och Matheo där nere. Så många hemska scenarier att jag mådde illa när jag kom hem. En skamsen och ledsen Matheo satt och byggde med sitt lego när jag kom hem och jag tog ett allvarligt snack med honom. Sen satte jag mig tio minuter vid köksbordet och blev ledsen. Matheo älskar sitt lego, han har byggt smålego länge. Kanske ett år nån timme per dag. Jag insåg att hans muskelminne kan få honom att göra samma sak igen bara på reflex. Jag pratade med Gustav och vi var överens. Jag gick in till Matheo satte mig på golvet med honom och förklarade att han behöver en paus från legot tills han är större. Matheo blev jätteledsen men förstod. Medan tårarna rann lät han mig lugnt plocka undan alla bitar och färdiga fina byggen han har och lägga dem högt upp i en hylla i ett annat rum. Jag kramade om honom lämge och fick själv hålla tillbaka tårarna. Han älskar ju sitt lego. Det är det första han går till efter förskolan. Matheo: Mamma får jag titta på lego på tv? Jag: Ja älskling, det får du. Matheo: Får jag låtsas att jag biter av lego med luften. Jag: Nej det får du inte. Matheo: Får jag ta på stora legogubbar som är limmade och man inte kan ta bort bitar. Jag: Ja det får du. Matheo: Jag längtar tills jag blir större och inte biter i legot längre. Det var en sorgsen kväll. Att tvingas ta bort ditt barns största intresse en tid. När vi tar fram det igen så får vi sitta med och bygga och strukturera upp legobyggandet så han har dessa dra-isär-legot-verktyg på en given plats och alltid med sig. Har ni varit med om något liknande?
