Du gick din egen väg och innan vi visste varför så var det lite skrämmande. Som på bilden går du ifrån din mamma och leksakerna för att två spännande kameramän är ju på besök. Som andra barn med williams syndrom föredrar du människor framför leksaker. Jag både var stolt över dig innan jag visste varför du gjorde så, men också rädd för jag vill inte att du går fram till fel folk. Något som vi märkte var din totala närvaro. Du sökte ögonkontakt och när du fick den stannade du kvar i det, nästan som att du bekantade dig med själen. Oavsett vem det är så ser du kärleken i alla. Jag tror att du är uppkopplad på ett sätt som vi alla borde vara. Du hittar det där fina som vi alla har, även de som inte alltid visar det. Här bekantar du dig med kameramannen som filmade dig i torsdags. Efter att ha titta länge länge, så kramar du om honom. I en perfekt värld är din diagnos perfekt. Du är perfekt Evelyn. Det är bara världen det är fel på, därför kommer jag skydda dig på ett sätt som jag tror mammor till barn med funktionsvariationer förstår. Men Evelyn du lär mig så mycket. Jag ser mig gå skeptiskt bakom dig med hagelgevär för att skydda dig från alla som kan göra dig illa. Men jag kan tänka mig hur du sänker mitt mentala hagelgevär, ler och säger "mamma, han är snäll". Du kommer lära mig se ljus i folk, i vissa män. Du kommer läka mitt mörker, det tror jag. Superkrafter: Du ser kärleken i alla. Socialt och så småningom verbalt begåvad. Utmaningar: Hälsan. Hjärtat, att det ska fungera som det ska utan eventuell operation när du blir större. Att du ska känna igen de som kanske har kärlek i sig, men inte är kärleksfulla människor. Önskemål: Att läkare och allmänheten lär sig mer om williams syndrom så det inte avfärdar tre veckors återkommande kräkningar som magsjuka. Att folk frågar vilket öga de ska titta på i din skelning så de inte missar kontakten med dig. Världen är ganska ljus, egentligen❤
