Man kan tro att jag som retoriker ska vara cool, att jag är en talare i alla lägen. Men när jag skulle tala för Gustav så var jag riktigt nervös. Jag talade om våra olikheter. Hur osannolikt och självklara vi är tillsammans. Jag nämnde att skälet att jag valde Gustav var förmodligen farfar - en man av ordning och reda. Jag har alltid uppskattat det trots att jag varit en rörig varelse. Farfar älskade Gustav och jag berättade om de tre kontrollfrågorna som farfar ställde till Gustav för att se om han var vettig: Vad heter du i efternamn? Vad jobbar du med? Vad kör du för bil? Jag berättade om att Gustav varit familjens klippa dessa år då det stormat kring boksläpp, rättegången mot pappa och kriser. Jag berättade även hur fin han är som är den som lyssnar på folk när vi går på tillställningar, medan jag är den som pratar. När vi kommer hem berättar Gustav vad alla har sagt. Fina människa. Det var roligt att få sätta Gustav i centrum och hylla den person han är och få berätta det för alla. Det är inte alla som vet eftersom han inte är den som har behov av den uppmärksamheten. Men ikväll var det han som fyllde 40 och värd all glans och uppskattning. Talet gick hem❤️
