Jag har ingen ordning på mina kaffekoppar för att varje kopp har en historia. Kanske borde jag berätta den varje gång jag berättar att jag dricker kaffe. Som idag, då dricker jag ur min Södertörns högskola kopp. Kaffet smakar annorlunda i denna kopp eftersom det både ligger frustration och "har-jag-verkligen-valt-rätt-väg-känslor". Retorik liksom, vad blir man då? Jag dricker upp kaffet och med följer oroskänslorna jag hade då. Eller de försvinner ned i magen och går upp i rök. För nu är jag retorikkonsult och, det går bra nu. Peppar peppar, men det går fan bra nu. Aaaamen! Har ni kaffekoppar eller tekoppar med historia? /Elaine, kände ett stort behov av ett chill pill inlägg efter alla djupa och tåriga inlägg.
