Min älskade Karin och vovven Jaque kom till stan över helgen. Egentligen skulle vi ha åkt till Göteborg för segling i skärgården, men min foglossning och gungande båtar kändes sådär. Så Karin kom till oss. Jaque känns som en gammal själ. Han spänner ögonen i en och man blir nästan generad. Tror att han tänker en massa djupa tankar och gör själsliga analyser av en. Men i själva verket försöker han bara säga "Du vill ge mig en köttbulle, du vill det". Jaque, hundhypnotisören (med sådär framgång). Mamma kom över på middag. Sushin som jag köpte efter jag hade pissat på mig på torget. ? Jag har två mammor, mamma Dilza och mamma Karin i Göteborg. Så skönt att hennes pappa (farfars bror Hans) tidigt insåg att något inte stod rätt till i min pappas familj och inte lät döttrarna träffa sina kusiner - pappa och hans bröder. Så skönt! Nu har jag kapat mig från den sjuka grenen av familjen Bergqvist och fått ansluta till en frisk gren som jag känner mig väldigt hemma hos. Karin bara skakar på huvudet när hon hör om Tor. Hon är så glad att hon inte har kontakt med honom. Jag med. Usch.
