Ni kommer inte tro mig, men jag har tröttnat på Liljeholmen, på allt inom- och nära tullarna. Det var bra för några år sedan precis när de började bygga och man kunde tassa ut på kajen ner till bryggan barfota och inte se en kotte. Men nu får inte en kotte plats på bryggan för det är fullt av folk. Jag vet inte vad det är med mig men jag tror att jag börjat bli introvert privat. Jag hör min röst så mycket under jobbdagarna att jag behöver få vara tyst när jag är med familj och vänner. "Du är dig inte lik" säger dom och dom har rätt, jag är annorlunda. Jag störs av trafiken på liljeholmsbron, jag vill höra fågelkvitter och vindens sus genom träden. Jag vill vara den där kvinnan som överger telefonen som folk har på en armslängd. Jag vill bli "Hon med telefonsvararen" för hur jävla viktigt kan det vara? Jag vill fortsätta blogga men genom datorn på utsatta tider fifan. Jag vill ha ett hus, nära till vatten, långt från trafiken. Eller man ska i alla fall inte höra trafiken. Jävla trafik. Sen vill jag ha en gräsplätt. Skulle man kunna få det? Lite lugn och ro, en gräsplätt, fågelkvitter och ett hus? /Elaine, blir tokig på sig själv men är samtidigt glad att hon är föränderlig.
