Det är som när jag berättade att jag var gravid så släppte magen fullständigt. 3:e graviditeten är verkligen speciell, jag är lika stor nu som jag var i kanske vecka 30 i första graviditeten. Fast det är inte bara livmodern som tar plats, det är tarmar och allt. Kroppen förbereder sig väldigt snabbt nu. Det var tungt på gymmet idag men väldigt kul. Det var inte kul de första 13 veckorna, det var en plåga. Som att träna och vara bakis. Trots att apparna och barnmorskorna säger att man ska träna som vanligt när man är gravid, att barnet mår bra av det, så mår jag perkile av det. Jag måste intala mig att det är bra. Allt jag vill de tretton första veckorna är att äta skit, bli underhållen och ligga still på en rolig plats med klädnypa på näsan så pruttarna inte plågar allt för mycket. Men oftast är jag uttråkad, lat och eländig de första tretton veckorna. Tycker livet är så trist, en enda lång baksmälla men jag orkar inte göra något åt saken för att ändra tillvaron. Nu är saker äntligen annorlunda. Förmodligen tio kilo tyngre och tio ton lyckligare. Livet är toppen. Herregud vad förutsättningarna kan ändras från en vecka till en annan när man är gravid. Det jag gjorde enkelt förra veckan är en plåga denna. Men jag försöker, till skillnad från förra graviditeten, att ha en sund inställning till det hela. Till graviditet+träning=❤ trots att det känns som man är så svag ibland. För varje vecka som går blir allt tyngre, svårare och kanske omöjligt för min kropp att göra. Men samtidigt blir en bebis större, starkare, tyngre och får lättare att göra saker tack vare att min kropp lämnar rum för det. Jag har blivit större, mycket större denna vecka. Jag har blivit tyngre också. Ett gott härligt tecken för Benny. Idag gjorde jag två chins och bar två personer, en större och en liten en. Och ett par svullna tarmar (men det pratar vi inte om). Hur mår ni?
