Jag minns förra året då jag inte riktigt kom till ro i Spanien. Alla våra grannar och vänner bor där i veckor, fyra i bland sex veckor. Herregud tre veckor i La Zenia kan väl inte vara så farligt. Tankar av "jag borde vara tacksam, glad och ha kul" sköljde över både mig och Gustav när vi var där i tre veckor. Ingen tid mot våra grannar som skulle kunna parkera i månader. Men nu när vi inte kan flyga iväg någonstans så har vi den bästa sommaren någonsin. Att pendla mellan stan och vänners landställen är inte fy skam och dessutom få lite barnvakt från mormor, farfar och farmor. Sån lyx! Jag tror aldrig det blir en hel sommar där nere utan mer varierade saker. Man lever och man lär. Gustav och jag är så lika. Vi är för rastlösa för ett område med identiska husbyggen och i princip ett shoppingcenter och en strand att pendla mellan. Tur att vi har vårt utegym och varandra. Men vi behöver lite mer stimulans än så. Alla är olika och tur är väl det. Sol och bad är inte prio för oss, däremot umgänge och variation.
