Det var Gustav som planerade februaridejten som tog plats på restaurangen Aloë i Älvsjö. Som vi har velat gå dit länge och vad nöjd Gustav var med sin plan. Lyxig mat där vissa rätter vad sådana att jag inte vågade sätta tänderna i dem. Men det blev mer mat för Gustav och det var han himla böjd med. Jag gillar mat som barn äter, pannkakor, köttbullar och makaroner osv. När servitören säger "oxkind" så känner jag att jag tappar det lite. Gustav brukar grava åt mig särskilt denna kväll. Ju lyxigare mar desto mer utförliga beskrivningar. Servitören: På tallriken ser ni en kalvkind från (massa fina beskrivningar som jag missade). Kalven är tre år. När servitören har gått. Jag tittar ledsamt på tallriken och Gustav ler mot mig. Han känner sin fru. Jag: Stackars kalv, jag kan inte äta dens kind.. en treåring liksom. Fatta när Matheo var tre och hans gossiga kinder. Gravidhormonerna håller på att ta över, men jag försöker lugna mig. Jag: Hur gamla blir kor? Gustav tittar ledsamt på mig lutar sig över bordet och säger allvarligt: 70 år... Jag brister ut: Näeeeee!" Och skjuter bort tallriken och Gustav garvar så han gråter. Jag är så lättlurad. Men det blev ingen kalvkind för mig. Däremot allt det vegetariska. Jag börjar gå åt det hållet igen. I övrigt var dejten toppen, pussarna likaså. Servicen på Aloë var makalös och restaurangen lika så. Helt klart värt fler besök!
