Ledsen för seg uppdatering idag. Jag har haft så mycket. Fick håret fixat hos Deshimona för en tv-inspelning. Men tror nog frisyren blåste bort för vindarna var verkligen på idag. Men jag fick vara fin en stund i alla fall. Teamet var så fina och gav mig blöjor som deras lilla Bello hade växt ur. Så snällt! Efter inspelningen hade lillebror och jag besök hos SÖS för att kolla hörsel och den såg bra ut. Sen blev det långpromenad hem för en snabbdusch - herregud vad man svettas - sen fortsatt promenad med granne till Vinterviken och tillbaka. Jag var smart och drog på mig träningskläderna. Sen blev det att träffa upp Jaqueline för att dra med killarna på dans. Så konstigt att det bara var tre pojkar och kanske tjugo flickor. Jag tror att det finns fler pojkar som egentligen vill dansa. Vad tror ni? Har vi inte kommit längre? Drar min generations föräldrar med sina barn på aktiviteter som "passar könet". Jag tror det. Matheo reflekterade tack och lov inte över att majoriteten hade rosa kläder eller ballerinakjolar. Han dansade järnet. Är han glad är jag glad❤️ Jag stolt som en tupp över att min Matheo inte ens reflekterade över att han var omgiven av rosa ballerinakjolar idag, han var där för kärleken till dansen. Så oförstörd, än så länge. Jag hoppas att jag kan ge honom styrkan att gå sin väg som inte ska styras av huruvida han har en penis/snippa eller ej, utan av hans karaktär. Denna värld kan vara så vrickad ibland... Att den ska vara blå eller rosa. Ni föräldrar som kan. Var starka för era barn. Se dem för dem de är. Hitta deras glädje och uppmuntra den. Släpp de stereotypa lögnerna. Ditt barn är inte sitt kön, barnet är sin egen unika person. Färga inte den personen i blått eller rosa. Knuffa den heller i blå eller rosa riktningar. Följ istället barnets smilband och uppmuntra det. Idag log och skrattade min son tillsammans med 20 flickor med rosa balllerinakjolar. Han var inte avis på kjolarna, han var glad över dansen? .
