Jag skriver dagbok vid sidan av bloggen, just nu denna bmdagbok från 2008. Efter en jobbig höst plockade jag nyss upp den och började skriva i den för en vecka sedan. Gud vad skönt det har varit. Ibland vill man inte prata med vänner utan med sin dagbok. Få ner sina känslor svart på vitt och få en förståelse för sig själv. Det är extra bra när man är en känslomänniska. Lite koll på sig själv kan vara bra att ha och jag börjar få den kollen. Eller i takt med att jag får ut negativa känslor i dagboken så mår jag bättre i vardagen. Mycket bättre. Jag tror att att ha skrivit dagbok har gjort det lättare för mig att uttrycka tankar och känslor. Jag har ju gjort det sedan jag lärde mig skriva. Gustav tittade på min hög av dagböcker (kanske 35 stycken) och sa "Det där är imponerande! Man fattar varför du är författare". Bokstäver, ord, meningar och formuleringar. När ni sipprar ur mig så mår jag bra. Och särskilt när det kommer via en penna för då är det mer genomtänkt. Jag tycker om att ha en skrivstund då jag kan vara 100% privat. Berätta exakt hur jag känner för mig själv. Sen läsa det några dagar senare och förstå mer om mig själv. Hittade för övrigt ett roligt dagboksblad från när Gustav och jag fortfarande bara dejtade, men var på god väg. :) Gustav hann före, så jag fick inte fråga mitt efterlängtade chans. Han poppade frågan fem dagar senare. Det var en sån lycklig dag. Ni vet den där första dagen man är ett par på riktigt. Tar varandras händer, ser varandra i ögonen och går ut i ljuset med det. När man är så kär och älskar någon så är det den bästa känslan i hela världen. Det blev en massa spontanhångel den dagen. :)
