Om en människa gör samma val och misstag så borde förvåningen av att man alltid träffar samma sorts dåliga människor vara svår. Jag kan förstå svårigheterna i att bryta mönster, men jag har svårare att förstå förvåningen av att de valen medför samma skit. Det är inte otur, det är ett mönster värt att bryta. Känner ni sånna?
