Vad mycket man kan hitta på medan Gustav tränar. Vi har dansat till Astrid Lindgrens bästa, lekt att soffan är en båt och Matheo kapten och spelat nån sorts fotboll á 2.5-åring versionen. Livet är verkligen annorlunda nu från 20-årsåldern. Jag tycker om mitt liv, det har fått en större mening för mig när allt inte handlar om mig längre. Men jag kan samtidigt titta på 20-nånting-folket och tycka att deras tillvaro är himla härlig. Att vännerna är i centrum, att de har en bar/klubb/café samlingsplats och det är prestige och hög status att känna vakten och eller dom som jobbar där. Sånt som jag skiter i idag och tycker är rätt skönt att skita i. Än så länge trivs jag bra med åldrandet och jag längtar till villa, tomt med basketkorg. Hur trivs ni med er livsfas och vad är det för livsfas?
