Det var underbart att få skriva brevet. Men desto med fint att läsa medförfattarnas brev. Det här är en bok att spara länge, ha framme, fronta den i bokhyllan. Inte bara på den internationella kvinnodagen utan på alla dagar som en påminnelse för kvinnor från tidigare generationer har gjort för oss. Och en påminnelse över vår plikt att bana vägen för framtidens döttrar, våra döttrar. Låt oss alltid hålla varandra i handen. Här är medförfattarna i boken "Brev till min dotter". Blir nästan tårögd över den styrka som är samlad i detta kort. Inga ursäktande poser eller miner, bara rå styrka. Kvinnor, vad jag älskar kvinnor. Alla har skrivit brev till sina döttrar (mentala eller riktiga). Och efter du har läst boken tycker jag du ska skriva ett till din. Här kan du provläsa boken och få veta mer om Yilmaz cancer och hur denna idé föddes.
