Jag skriver ju en ny bok som handlar om Sveriges kommunikationsutmaningar och hur man tacklar dem. Att få beröm men också att berätta om sina förträffligheter (skryta) hör till några av dem. Jag har aldrig haft svårt att ta komplimanger, men jag har haft dåligt självförtroende. Det kanske låter konstigt men det finns ingen motsättning. Att ta komplimanger grundar sig i uppfostran. Min mamma har lärt mig att man varken ska säga "Äsch" eller "det stämmer inte" när folk beskriver en med superlativt. "Du ska säga en sak och det är tack!", så säger mamma. Hon är klok min mamma. Jag skulle vilja att ni gjorde samma sak. Att ni är så pass bjussiga att ni faktiskt tar emot det snälla som någon tagit sig mod att säga om er. Trots att ni själva kanske inte tror på det, då behöver ni säga Tack desto högre. När Chic beskrev mig som retorikens Beyoncé så stod jag inte med pekpinnen och sa: "Nja, jag är snarare retorikens Sven Ingvars. Kan ni skriva det istället, allt annat blir för mycket". Nej, jag tackade ödmjukast för artikeln och blev glad över komplimangen. Tack. Jag tycker för övrigt Camcam kan hon bädda in sina åsikter lite väl genomskinligt. Som den senaste om mig. Cam Cam tyckte att hela artikeln var ett enda rövslickeri. Att kalla mig "Superstar" eller "Retorikens Beyoncé" - "tydligt visar på att det var en praktikant som skrev den". Jag kan inte mer än le åt den kritiken för det som den avslöjar är att Cam Cam inte kan tro att någon annan kan tycka jag är riktigt bra och dessutom ha en riktig befattning. Då måste man vara en praktikant. Det avslöjar dessutom att Cam Cam inte tycker att jag är en bra retoriker. Så var det med det. No biggie, men det hade varit coolt om hon vågat erkänna det. "Nej jag är inte bitter" avslutar hon. Nej, det är du inte Camilla, det är ju journalisten som är en praktikant. Kan ju inte du hjälpa. ☺ Folk som ger komplimanger behöver varken ha ambition att slicka röv eller ha titeln "praktikant". Det kan faktiskt vara så att de tycker att man är bra. Jag vet, helt otrolig tanke! Använder man sin röst för att lyfta frågan för sexuellt utnyttjade barn kan göra att folk tycker man är en "superstar". Och blir man nominerad till Årets talare kan göra att folk tycker att man är en motsvarighet till Beyoncé. Vad ska du säga Cam Cam den dagen du blir Sveriges största bloggare? Du är ju på god väg! När superlativen haglar och folk säger "Hon är gurun i sociala medier och lyckades få en av Sveriges största bloggar på mindre än ett år". Ska du säga att: "Näe, jag är snarare en fritidsledare i sociala medier, mööööjligen en lärare. Men INTE en guru". Och vad säger du när läsare säger att journalisterna slickar din röv? Jag hoppas att bittra läsare håller truten och att du säger tack. Smaken är som baken och man behöver inte underminera folk som har en annan smak än du, det är ganska smaklöst. ❤
