Det var himlans kul igår, men så fort brösten spände så saknade jag lillan. Längtade efter att få amma henne, gosa med henne och ha hennes lilla hand som skyddar mjölkfabrikerna. Hon rycker till så fort jag rör mig det minsta, min lilla ninja. Nu måste jag kompensera för timmarna jag var borta från henne trots att det knappt vara fyra timmar. Jag ska gosa hela söndagen. En timmes träning men utöver det så är det Evy och jag. Det är så skönt att inte vara bakis heller. Ett glas rosé på hela kvällen räckte fint för mig. Sällskapet var ljuvligt, vilka fina tjejkompisar Marina har! Jag tycker att Maribel (tjejen längst till höger) och jag är så lika. Latinamerikanska som jag (Colombian) rödbrunt hår och så har vi lika drag tycker jag. Vi pratar i superlativ också. Hon och jag hade lätt kunnat vara systrar. Här har ni Susanni - supergullig. Den gemensamma nämnaren mellan oss närmsta till Marina var tydligen som hon själv sa "Inbjudande snälla kvinnor som kan bli bitches om man beter sig illa. Viktigt!". Alla var så snälla att jag har svårt att se någon bli arg. Allra minst min "syster" Maribel. Maribel: Tro mig, du vill inte veta hur arg jag kan bli. Liisa: Nej, det vill du inte veta. Jag är likadan. /Elaine, tar hellre skogstokiga varelser än passivt aggressiva energislukare.
