Jag har inte träffat Berivan på evigheter. De kom över på frukost imorgon. Förmiddag innan eftermiddagsluren är verkligen en bra tid för oss med toddlare på snart två år att hänga. Det är bara en vecka mellan Asal och Evelyn. Tjejerna leker så bra. Utvecklingsmässigt är Evelyn inte så långt efter, det är mer att hon behöver träna finmotoriken som mun, läppar och tunga är för att börja prata. Men jag är inte orolig. Förut var jag rädd över att träffa andra barn i samma ålder som Evelyn för att det kanske skulle bli så tydligt vilken skillnad i utveckling det är. Men det känns bra än så länge. Man vet aldrig hur det kan komma att kännas längre fram. Evelyn är ju Evelyn. En alldeles unik individ och jag älskar henne precis som hon är. Drar hon på smilbanden så finns det inte skäl för mig att göra annat.
