Igår så gick vi till La Zenias lilla nöjesfält och tävlade i basket - min gamla sport. Det gick rätt bra för Gustav, men jag satte nytt rekord på maskinerna! Snacka om att vara stolt. Jag kan ibland ha svårt för att ta upp en basketboll på skoj eftersom det legat så mycket allvar bakom det som tonåring. Det är sorgligt det där när en sport och en fritid som man hade som barn går från lek till allvar. Det borde i alla fall kunna gå att behålla leken i allvaret. Jag minns hur jag brukade gå ut i Bredäng med en basketboll och dribbla med den mellan gångstegen från Bredängsvägen 206 till plaskdammen borta vid mitt gamla dagis. Inte för att det var allvar utan för att det var kul. Det var inte förrän tränarna tittade på mig allvarligt och sa att jag var duktig som allvaret sjönk ner. Önskar att jag hade behållit leken i det hela ett tag till, då hade jag nog spelat basket med kidsen än idag. /Elaine, ska köpa en basketboll och korg när hon och Gustav har en villa med grym tomt.
