Vi sågs på Grand hotel och alla var så välklädda. "Det är ju Grand hotel" sa Serena och själv satt jag som en rufsig neandertalare som precis lärt sig säga "kläder" men fortfarande klurade på vad "fina" betydde. Så här såg gänget ut. Och här har ni mig. En sak jag kom på under middagen förutom att jag har världens bästa kollegor. Det var två saker. Ett - hur mycket roligare det är att knäppa bilder innan själva "uppställningen". Två - hur mycket finare korten hade varit med en riktigt kamera. /Elaine, ska ta in-moment-biler i fortsättningen.
