Jag älskar luncherna med Catten, vi reflekterar så bra och mycket ihop. Häromdagen pratade vi om de som blev upprörda av att jag uttryckte att mammaledighet är trist. Fast vi pratade om större saker än så - om dom som blir förbannade över oliktänkande och varför de blir förbannade, egentligen. Jag tror inte det förbannade folket vet om det själva. Men att andra tycker och tänker olikt dem själva det upprör eftersom de då blir osäkra på sina val. De tror på svart eller vitt, rätt eller fel. Det finns varken gråskalor eller "det beror på". Och en sån föreställning om världen gör en rätt oskön som människa i vissa frågor som tex mammaledighet, "Herregud, hon tycker att mammaledigheten är trist. Jag älskar mina barn och mammaledighet, alltså måste hon ogilla sina barn". En massa märkliga slutsatser dras i ett sånt enkelspårigt tänk som Catten och jag diskuterade. I vårt gäng är det svårt att föreställa sig att andras val upprör. Kanske för att vi är så olika i vårt gäng. Om den enes val skulle uppröra den andres så hade vi aldrig kunnat hänga. En är muslim, en annan är ateist, en äter en kanelbulle till lunch medan den andre kör paleokost, en gillar tjejer en annan killar. Bara för att andra gör andra val så kan jag inte låta mina påverkas av det. Så när ni tycker eller agerar så gör det inte baserat på vilka andra som gör det, utan basera det på ditt hjärtas vilja. Följ ditt hjärta, inte strömmen
