Jag kommer ihåg en äldre dam som var barnvakt åt mig många gånger precis när mamma och pappa hade skiljt sig. Mitt första minne med henne är när jag var kanske fyra år, sitter i hennes knä och får höra om ett Pippihus på Gotland. Jag satt i hennes knä med stora ögon och öron som lyssnade på de målande beskrivningarna av Pippihuset. Det allra häftigaste som gjorde att jag skrek av förtjusning var den där rutschkanan som man tog för att komma ut ur huset. Igår åkte Matheo och jag den kanan tillsammans och det var nog ett större ögonblick för mig än det var för honom. Barnet i mig fick äntligen besöka det berömda villa villekulla. /Elaine, packar väskan och rör sig mot flygplatsen.
