Jag hade en sån mysig morgon. Efter relativt tidig lämning på förskolan så träffade jag upp min barndomsvän Marri. Gud vad vi lekte när vi var små. Vi ville vara med i barnprogrammet sikta mot stjärnorna. Jag tog en låt från Bruce Springsteen och låtsades för Marri att jag kommit på den själv. Snacka om att hon blev snopen när jag efter en timme sa "skoja bara". Jag har tack och lov utvecklat min humor sedan dess. Att träffa Marri och egentligen alla barndomsvänner från Bredäng, det är något helt annat. Vi kan prata fint men ingen av oss höjer på ögonbrynen om ghettostylekommentarer kommer ur våra munnar. Man blir inte så konflikträdd direkt och det är ju skönt det. Vi vet också hur vi klämmer åt vardagsrasisterna, vi fnissar inte bort sånt. Vi ska träffas med barnen nästa vecka. Jag tror hennes Thelma och Matheo skulle gilla varandra massor.
