Lillebror växer och allt ser bra ut. Jag är så tacksam och glad. Hans kruvor går spikrakt upp. Inget blåsljud på hjärta eller så. Lättnaden efter Evelyns komplikationer är svår att beskriva. Man är tacksam för hälsan hos sina barn. Det räcker långt för lyckan, den totala. Det är krut i min bröstmjölk. Jag har fått kritik för att jag kör viktväktarna under amning. Men jag skulle aldrig göra något som skulle kunna riskera mitt barns hälsa eller välmående. Skulle mjölken sina så skulle jag gärna gå upp trettio kilo om det var villkoret för att få igång den. Såklart. Nu är det så bra att min hälsa och lillebrors går framåt. Sen finns det de som bara avskyr att följa viktnedgångar. Jag har lovat vännerna på instagram att flagga på bloggen när jag är klar med VV. Jag dokumenterar ju inte den här. Lovar att flagga så ni kan följa mig igen. Klar om fyra veckor tror jag :) Skitsamma, lillebror går i alla fall upp i vikt.
