Ni vet när man bråkat den där ungen på morgonkvisten och tycker minsann att det var bra att man sa ifrån ordentligt. Man går runt som ett åskmoln resten av dagen och tänker att saker ska stramas upp, nya regler ska sättas, ja nu jävlar ska det bli fason på saker och ting. Ordning och reda! Och ni vet när förskolan ringer lite senare och berättar att samma "unge" har feber och fått vattkoppor. Oj oj oh vilken bra människa man känner sig som då. Usch vad samvetet blir dåligt. Plötsligt vill man förbi leksaksaffären och köpa med sig alla transformers för att man är en sån dum mamma. Men jag gör inte det, jag ringer Gustav som både bevittnade morgonens bråk och är en bra pappa och människokännare. Jag: Matheo har vattkoppor! Gustav suckar: Ojdå, stackars Matheo. Jag suckar: Jag känner mig som Lucifer. Gustav: Jag förstår det! Jahapp, tack för den. Det blir en tur förbi leksaksaffären senare idag när jag lämnat Matheo hos hans snälla förälder, ni vet den där pappan som heter Gustav. Han är snäll han. /Elaine, häxan Eksvärd.
