Morgonen började med ett skönt och tröstande samtal med min svärmor. Jag är lite nere dessa dagar av olika skäl. Jag tror att de senaste två åren har kommit ikapp. De var ju tuffa. Rättegången mot "pappa", förtroendekrisen mot alla män inklusive Gustav, skrivprocessen av Medan han lever, förväntansångesten på reaktionerna när den är ute, alla som skickar mig pedofilartiklar dagligen. Det är tröttsamt att läsa om sexuellt utnyttjade barn varenda dag. Jag vill inte vara den där deprimerade typen. Eller det är ingen typ. Jag vill inte vara deppad, punkt. Allt detta gör att jag har väldigt låg tolerens för saker som teknikstrul på bloggen. Hur svårt kan det vara att fixa ett kommentarsfält. Jag driva ju av våra diskussioner i kommentarstråden, men hur ska ni orka kommentera om inte ens jag orka fylla i namn varenda jädra gång. Ljudet av trafik gör mig galen och blåbär gör mig lycklig. Jag sitter i detta nu och väntar på fotograferna till träningsplåtningen. Tänk, jag kunde bara ha bloggat om den och ni hade tänkt "den där Elaine har många järn i elden" eller "coolt". Men nu vet ni att den där Elaine är rätt ledsen i ögat just nu. Kram på er❤️
