Igår så vaknade jag och kände mig lite tung i bröstet. Det här med att ha en dagbok som "inner circle" är lite ensamt. Människor är mer min grej. Så varför inte ta en som gränsar till syster och en varm choklad på det? Jag träffade bästis Daniela för en fika. Våra brudar var med och hennes lilla Solomon som var skruttig. Nella och Evelyn fann varandra direkt. Daniela känner mig så väl att det bara krävs ett andetag för att hon ska dra sina slutsatser. Jag känner henne lika bra. Jag frågade hur hon mådde och hon behlvde bara dra efter andan och jag förstod direkt. - Själv då, frågade hon och fick svaret andetaget senare. Att se våra döttrar bonda var vår terapi för dagen, välbehövlig terapi. Dessa brudar gjorde min dag och ett leende var tillbaka. Ni vet ett sånt som kommer från glädjen i magen. På riktigt. Jag är glad och jag är tacksam. Tack för Daniela.
