Häromdagen tog jag en lunch med underbara Carina Nilsson - kvinnan som har sminkat mig till diverse event och som också lär mig hur jag ska sminka mig. Jag tycker att det går rätt bra. Men tagga ned på sminket nu när solen är framme. Jag vill att mina fräknar och naturliga glow ska synas då. Vi snackade om män och killar. Ja, för det är faktiskt lite skillnad på män och killar. Jag minns när jag var i spannet mellan män och killar då jag dejtade båda kategorierna. Jag var 22 och dejtade 30plusare och den yngsta var 19år som precis tagit studenten. Jag kommer ihåg att de yngre killarna hade det där härligt lekfulla som jag har kvar än idag. Och männen, ja männen fick mig att känna mig som kvinna även om jag tyckte att många av dom var hopplöst tråkvuxna som tog sig själva på alldeles för stort allvar. Jag minns en kille som var kanske 33 som jag kittlade när han skulle sträcka sig efter något. Han började skratta hysteriskt och nästan lite skamset på samma gång. Sen sa han "Sluta. Det märks verkligen att du är yngre än mig". Jag kände att jag skämdes en smula, att jag var en barnslig tjej. Men jag bestämde mig tidigt att det inte var så. Det handlade inte om att jag var yngre utan om att han var tråkig. Hade jag gjort om scenariet hade jag svarat: Det märks verkligen att du tar saker på mycket större allvar än jag. Måste vara trist." Sen bestämde jag mig för att i framtiden träffa en man som får mig att känna mig att känna mig som en kvinna, men samtidigt inte tar livet på alldeles för stort allvar. Man måste kunna busa. Och jag träffade honom. 30-år gammal kvinna attackerar sin 35-åriga mans "tutte". Barnsligt? Nja, snarare roligt! Man ska inte ta livet på för stort allvar. Vi blir gamla ändå men det det är inte synonymt med att bli tråkig.
