Jag hörrni, efter kritiken om att jag är för svensk som blir irriterad över att folk sätter sig bredvid en när det finns 100 tomma platser så känner jag att det var dags att göra ett socialt experiment! Jag föreläser ju i Luleå idag, så på twitter, där jag för övrigt också blev kritiserad så antog jag utmaningen! Och här ser ni utmaningen! Här sitter en man ensam och pratar i telefon. Soffan bredvid honom är tom. I min värld så är det där man sätter sig, men vem vet jag kanske tänker helt fel. Sjukt nervös var jag! Jag satte mig inte bara i samma soffa som honom utan precis bredvid hans portfölj.... Och vad händer? Ingenting! Han är hur bekväm som helst! Så jag börjar prata med honom till slut bara för att få rätsida på det hela. Jag: Tycker inte du att det var konstigt att jag satte mig bredvid dig? Bekväma mannen: Nej, varför det? Jag: Men det finns ju en tom soffa till vänster här som jag kan ha för mig själv. Bekväma mammen: Människan är ett flockdjur, det är konstigt om du inte sätter dig bredvid mig. Det är ju tryggt där det finns människor. Jag: Ja, det är ju i och för sig sant... Bekväma mannen: hade du satt dig på din kant så hade jag tyckte att du var konstig. Jag: Jaha, vad intressant. Jag har aldrig sett på det på det sättet. Bekväma mannen: Nej, men så är det. Jag ler: Jag tillhör nog en annan flock, men det är bra att veta hur sånna som du tänker. Bekväma mannen skrattar: Ja, tänk så du med i bland. Krister Johnsson om du ska citera mig. Jag: Ok Krister, jag ska tänka mer som du. Får jag sitta i ditt knä? Krister skrattar: Va?! Jag skrattar: Skojade bara, skulle bara kolla om "mys-flocken" hade gränser. /Elaine, ska bli mer som Krister. :)
